Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

U21-EM on the road

När Alexander Milosevic desperat vräkte sig efter Andrea Belotti i Sveriges öppningsmatch i U21-EM hängde allas våra mästerskapsförhoppningar på en skör tråd. Vi hade ju sett vad det här laget kunnat åstadkomma. EM-slutspelet hade föranletts av ett kval där Sverige var nere för räkning mer än en gång, men där laget reste sig gång på gång, nästan reflexmässigt. Först genom Oscar Hiljemark på tilläggstid i mötet mot Turkiet och sen i returmötet mot Frankrike genom Oscar Lewicki, även det i matchens sista skälvande minuter. Men skulle de kunna resa sig med tio man mot Italien, ett lag som har fått det här med att försvara ledningar i modersmjölken?

 

Tacklingen – som renderade i straff för Italien och utvisning för Milosevic – visade sig såhär i efterhand bara vara ett nödvändigt ont för det här enastående laget, nere för räkning reste de sig återigen upp. Samma matchmönster präglade sista gruppspelsmatchen mot Portugal, en match Sverige var piskade att ta poäng i. Simon Tibbling som förgrundsfigur den gången. För omväxlingens skull fullkomligt pulvriserade Sverige sedan grannlandet Danmark i semifinalen.

 

Vid den tidpunkten befann jag mig i USA med två kompisar, körandes längst med den amerikanska västkusten. Trots diverse upptåg kvällarna innan Sveriges matcher satt vi alltid bänkade framför en fulstream med morgongrus i ögonen när det vankades match.

 

När vi på finaldagen skulle göra en avstickare in mot landet gick vi upp klockan fyra på morgonen för att hinna fram i tid till matchstart. Panik drabbades oss emellertid när vi väl kom fram och insåg att internet lyste med sin frånvaro. Men med oklanderlig tajming småsprang vi kvarten senare in på Yosemites bibliotek, denna räddare i nöden. Sittandes ihoptryckta framför datorn flämtade vi unisont till när John Guidetti sköt en halvvolley över såväl som ojade oss när Sérgio Oliveira skruvade en frispark i överliggaren. Ständigt påminda om vår omgivning försökte vi därför hålla en så låg profil som möjligt, men när Patrik Carlgren räddade den avgörande straffen utbrast vi i ett glädjevrål som förmodligen skrämde slag på alla inne i biblioteket.

 

När vi sedan satte oss i bilen och satte på Nya Sverige med Dani M på högsta volym hade jag troligtvis inte varit med om något som saknar motstycke i fotbollsvärlden, men något som inte bara Super-Guidetti och SamSamba Larsson, utan även jag kommer bära med mig för alltid.

 

Skrivet av:

adam.nextinfootball.se

Dela på sociala medier

Fler inlägg av adam

Kommentera